I amerikanska pressen rapporteras det ny mycket om republikanernas egna reaktioner på förlusten. De som fått miljardärerna att satsa hundratals miljoner dollar på att besegra president Obama, måste förklara att de inte fått någon större utdelning på sina satsade pengar. Om det gör tydligen många av dem rätt ursinniga. Det gäller att välja förklaringsmodell. Stormen Sandy är en vanlig orsak, även om Rachel Maddow i sin show visade rent statistiskt, att presidentens popularitet inte förändrades efter stormen.
I min hemmatidning Göteborgs-Posten( 8 november) visar USA-journalisten Britt-Marie Mattsson medkänsla med förloraren Mitt Romney, och påpekar att president Obamas seger minsann inte var så stor räknat i antalet röster, men i USA hör man att ingen president återvalts med så stor marginal sedan president Roosevelt återvaldes. Mattsson säger att Romneys politiska åsikter "malts sönder" och att han utsatts för "personangrepp som Obama i högre grad klarat sig undan". "Malts sönder"? Ingår inte det i den politiska debatten?. Men vad gäller personangrepp så finns det ingen president i historien som blivit så vedervärdigt angripen som president Obama.
Det beskrivs sällan i närmare detaljer i svensk press hur hatmaskineriet mot presidenten fungerat. För en svensk är det svårt att förstå hur det kan gå till i ett civilserat samhälle. President Obama har av republikaner utmålats som socialist, nazist, vedervärdig liberal som vill förstöra landet, en som hatar Amerika och vita, att han är muslim, terrorist, lat, förstånds-handikappad, inte född i landet, en som undanhåller sin födelseattest och betyg, en som lurat sig till presidentskapet, ja man tror inte att det är sant, men dessa lögner mals dag och natt i konservativt ägda media.Tjugofyra timmar om dygnet. Så när Mattsson skriver att president Obama i högre grad klarat sig undan personangrepp, då blir jag perplex. Presidenten har märkbart åldrats de sista åren och jag fattar inte hur han och hans familj stått ut med den vedervärdiga behandlingen av honom.
Jag fortsätter att förvånat läsa att "det är Obamas sak att bjuda till efter den klara men snäva segern". Om det finns någon president som "bjudit till", så är det president Obama. Men från första dagen bestämde sig republikanerna i kongressen att motsätta sig allt som presidenten föreslog, även om han lade fram republikanska förslag. De lät fyra år gå förbi utan att ta ansvar -- allt detta för att presidenten inte skulle bli återvald. Och då tycker Mattsson att "det är Obamas sak att bjuda till". Rätt märkligt.
Det som är lite osmakligt, med tanke på att det är dagen efter presidents Obamas valseger för GP ha en fet underrubrik i Britt-Marie Mattssons artikel: "Barack Obama beskylls ibland för att vara arrogant och elitiisk". Varför denna osmakliga giftpil? Görs en analys av presidenten nu så här långt efter valkampanjen? Dessutom är det helt fel. Det är Romney som i amerikansk media kallats för arrogant och elitisk. . Precis de orden. Många gånger. Och det var just de egenskaperna som gjorde att han förlorade valet.
Ed Schultz har ett inslag hur republikaner skyller förlusten på allt möjligt.
Ed Schultz har ett inslag hur republikaner skyller förlusten på allt möjligt.
No comments:
Post a Comment